Fantasy

Analys av fantasy som genre

De vanligaste, mer vetenskapliga, försöken att tolka och definiera fantasy står Diana Waggoner och Baird Searls för.

Om man tar hänsyn till den dominerande stämningen i verket har Waggoner definierat åtta olika typer av fantasy:

• Mytopoetisk
• Heroisk
• Äventyrsinriktad
• Ironisk
• Komisk
• Nostalgisk
• Sentimental
• Skrämmande

Den mytopoetiska fantasyn har ofta ett högstämt, nästan evangelistiskt drag. Ofta har böckerna ett syfte; att övertyga läsaren om det moraliskt riktiga i ett visst synsätt. Tematiskt handlar de ofta om att huvudpersonen måste övervinna sig själv för att uppnå det goda. En författare som mycket väl kan representera denna typ är C.S. Lewis.

Heroisk fantasy är väl den typ av fantasy som har kommit att dominera den störtflod av fantasy som nu utges. Skillnaden mellan mytopoetisk och heroisk fantasy ligger i det att man i den mytopoetisk söker det goda medan man i den heroiska bekämpar det onda. Man behöver inte anstränga sig för att som läsare definiera det onda eller det goda, det är redan fastlagd av författaren. Det intressanta i denna typ är hur huvudpersonen lyckas i sin strävan att stävja det onda, inte vilka medel han använder för att ta sig dit. Den mest berömde författaren inom denna typ torde vara J.R.R. Tolkien.

Den äventyrsinriktade fantasyn bekymrar sig inte om huruvida något är gott eller ont, utan syftet är att i första hand beskriva händelser i huvudpersonens liv. Dock kan man säga att det ofta är i denna typ som den sekundära världen är av störst betydelse för intrigen. Skillnaden mellan bra och dålig äventyrsinriktad fantasy ligger just i hur trovärdig den sekundära värld författaren skapat är. Det bästa exemplet på äventyrsinriktad fantasy är Robert E. Howards böcker. Han var dessutom först med denna typ av litteratur och har till stor del bidragit till fantasylitteraturens genombrott hos den stora massan. Hans figur Conan lever ett eget liv även i dag, många år efter Howards död.

Den ironiska fantasyn vilar på samma grundvalar som alla annan ironisk litteratur, men för ironin in på fantasyns område. I stället för att ha en moralisk visshet, som de två första typerna av fantasy, ställs läsaren inför en total skepsis inför den typen av resonemang. Själv är jag inte någon stor anhängare av denna typ och tycker dessutom att den är svår att särskilja från den komiska, kanske beroende på att det alltid är svårt att vara ironisk utan att slå över i komik eller elakheter. Det stora namnet i denna typ av fantasy är utan tvekan J.B. Cabell.

Den komiska fantasyn är vanligare än den ironiska. Ofta bygger den på ett förlöjligande av de vanliga ingredienserna i de tre första typerna av fantasy och är ofta helt obegriplig för den som inte redan tidigare läst mycket fantasy och är bekant med de olika teman som är brukliga. Terry Pratchets böcker om Skivvärlden är ett bra exempel på denna typ av fantasy.

Nostalgisk fantasy och även sentimental fantasy tillhör en inriktning som har väldigt lite gemensamt med de tidigare genomgångna typerna. Gränsen mellan dessa två typer är i bästa fall flytande enligt John-Henry Holmberg, och själv ser jag inte någon skillnad på dem. Det är faktiskt denna form av fantasy som är den som är mest känd av allmänheten, mycket tack vare Hollywoods förkärlek till att filmatisera den. Ofta handlar den om förlorad kärlek som på ett magisk, oftast tidsresande, sätt återvinns för att sedan åter förloras. Här finns väldigt få av de ingredienser som återfinns i de andra typerna representerade. Däremot är de ofta fyllda av "sense of wonder". Själv är jag inte någon förespråkare av denna typ av litteratur, vare sig den är realistisk eller icke-realistisk. Jack Finneys böcker kan på ett bra sätt exemplifiera dessa typer.


Skrämmande fantasy ska inte blandas ihop med traditionella skräckromaner, även om själva produkten ofta är väldigt likvärdig. Tematiskt kan denna typ vara av någon av de föregående typerna, men själva syftet är, precis som all annan skräcklitteratur, att skrämmas. Den oomstridde mästaren av denna typ är enligt mig H.P. Lovecraft, som förövrigt hade ett nära samarbete med Robert E. Howard.

 

---