Fantasy

Svensk fantasy för vuxna - före den nya "fantasyvågen"

Även om man har saknat den världsbyggande fantasyn på svenska, och saknat författare som är uteslutande fantasy-författare så fanns det flera författare före 1990 som har tangerat fantasygenren.

Sven Delblanc har skrivit en roman som tangerar fantasy-genren; ”Gunnar Emanuel, en bok som handlar om tidsförskjutning. Men även Kerstin Ekman (Rövarna i Skuleskogen), Mare Kandres (Quinnan och Dr. Dreuf), Anna-Karin Palm (Faunen) och Elvira Birgitta Holm (Dramms Vandring) är alla författare som åtminstone nosat på fantasyn.

När det gäller författare vars verk mestadels består av fantasy och annan icke-realistisk litteratur fanns det i stort sett bara tre stycken i Sverige som skrev fantasyböcker före 1990.

Bertil Mårtensson debuterade 1968 som science fictionförfattare och som sådan är han en av Sveriges populäraste. Dock har hans science fictionböcker ofta haft inslag av fantasy och till slut gav han ut trilogin Maktens vägar (Vägen bort, Vägen tillbaka och Vägen ut, 1979-1983). Maktens vägar är en trilogi som mycket väl kan jämföras med alla utländska "High fantasy"-böcker. Den har alla nödvändiga ingredienser för att göra sekundärvärlden trolig, till och med ett appendix med kalender och måttsystem översatt till vår världs ordning. Dessutom bör man i sammanhanget nämna romanen Deral Bågskytt (1979) som är en hybrid mellan fantasy och science fiction.

Sam J Lundwall är kanske mest känd som Sveriges ledande science fictionexpert, men hans eget författarskap består mer av fantasy än science fiction. Bernards magiska sommar (1975) är av "Dit och hem igen"-karaktär, medan Fängelsestaden (1978) nog får kallas för "High fantasy". 1980 kom Flickan i fönstret vid världens kant, en roman där fantasy-inslagen finns men är små. Lundwalls produktion de senare åren kan inte kallas för renodlad fantasy utan följer samma mönster som Flickan i fönstret vid världens kant, dvs fantasy-inslagen finns där men är ingen bärande del av handlingen. I stället påminner Lundwalls författarskap mer om Magisk Realism än om Fantasy.

Tyvärr får jag lov att säga ingår även Eric Leijonhufvud (1945-) bland dem som skriver fantasy för vuxna. Han har, för att citera John-Henry Holmberg, skrivit "fantasy utan poesi, utan magi, tragiskt nog till och med utan fantasi" och jag är benägen att hålla med. Leijonhufvuds bidrag till genren är Vattenfolkets land (1981), Fodams uppdrag (1982) och Vägen till vattnet (1985). Idén med böckerna är bra, särskilt den sista av dem som länkar de båda föregående historiska böckerna med nutid i samma fiktiva rike, men tyvärr är Leijonhufvud ingen bra författare. Annars finns allt som behövs för att skriva god "High fantasy" representerat i böckerna och i händerna på en skickligare författare hade nog resultatet kunnat bli bra.

---