Fantasy

Varför har det skrivits så lite fantasy på svenska?

Som breddlitteratur slog fantasyn igenom på 30-talet när de s.k. pulpmagasinen fick sitt genombrott i USA. Väldigt många av pulpmagasinen sysslade med just icke-realistisk litteratur, mycket för att pupliken ville ha icke-realistiska berättelser. Olika litterära magasin hade funnits en längre tid, både i USA och England, men störtfloden kom under det sena tjugotalet och fram till kriget då pappersransoneringen lade många av magasinen i graven. Fantasy var inte ansett som någon fin litteratur och fantasyförfattare hade svårt att bli publicerade i bokform. Därför gav många av dessa ut i stort sätt hela sin produktion i pulpmagasin.

Att just fantasy slog igenom så stort just då tror jag beror på att människor behövde något att fly verkligheten med. Depressionen rasade i hela västvärlden, och vad kunde väl då vara bättre än att fly bort till någon annan tid och plats för att glömma.

Under motsvarande tid i Sverige verkar det för mig som om socialrealismen var dominerande och förblev så ända fram till åttiotalet. Våra arbetarförfattare slog igenom under denna tiden, kanske av just samma anledning; att ge människorna kanske inte verklighetsflykt men hopp inför framtiden.

Dessutom tror jag att den läsande publiken i Sverige ville ha socialrealism, mycket därför att det i Sverige var lönt att engagera sig i de sociala frågorna eftersom vi hade en regering som kunde och ville fatta beslut i dessa frågor. En annan aspekt är att det sällan eller aldrig har varit "kultureliten" som sysslat med fantasy, utan "vanligt folk", och dessa blev i Sverige arbetarförfattare.

Som jag skrev innan kommer nu förhoppningsvis en ny generation författare, uppväxta med den många gånger mycket goda fantastiska barnlitteratur som många svenska författare presterat, att komma fram och då välja just fantasy som sin genre.

---