Fantasy

Skräcklitteratur

"Skräck" är en litteraturgenre vars syfte är att skrämmas. Egentligen är detta en subgenre eftersom det finns skräckromaner inom de flesta genrer. Diana Waggoner har skrämmande fantasy som en av sina åtta undergrupper till fantasyn, och även Baird Searls har en som heter svart magi bland sina sex undergrupper. Även inom science fiction finns det skräckberättelser, se bara på Alien. Sedan ska vi inte tala om alla realistiska skräckberättelser som finns! Om det nu är så, varför hör man då ofta talas om skräcklitteratur som en genre inom fantastiken?

Det finns, som jag ser det, två svar på den frågan. Det första är att den gotiska skräckromanen kom fram under romantiken, den litterära era som ligger till grund för den moderna fantastiken. Men den gotiska skräckromanen var sällan ickerealistisk. Tvärt om fanns det oftast en fullt rationell förklaring till alla kusligheter "den föräldralösa flickan" mötte "i det mörka, öde, fuktiga slottet". Det hela började med Horace Walpoles The Castle of Otranto (1764) som fick undertiteln A Gothic Story. Men, eftersom den gotiska skräckromanen försökte förklara allt på ett rationellt sätt, blev det aldrig någon riktig fantastik av det. I alla fall inte förrän Mary Wollstonecraft Shelley 1818 försökte ge en gotisk berättelse vetenskaplig trovärdighet med Frankenstein, or the Modern Prometheus. Att kalla den för science fiction är kanske lite för mycket, men nog kan den räknas som ett av startskotten för science fiction-litteraturen. Och den har av hävd hamnad bland ickerealismen. Så, eftersom man kan söka ursprunget till science fiction bland de gotiska skräckromanerna från senromantiken, har termen fått följa med.

Det andra svaret är att det i USA publicerades en mängd berättelser mellan 1920 och 1930 i så kallade pulpmagasin. Och de berättelserna var både science fiction, fantasy och skräckberättelser. Många författare skrev inom alla tre genrerna, eller blandade mellan dem, eller samarbetade, som H P Lovecraft och R E Howard. Publiken var den samma, oavsett vilken kostym berättelserna hade. Och även detta gör att termen skräcklitteratur gärna hamnar i fantastiken, trots att merparten av all skräcklitteratur knappast alls hör hemma där, utan i den realistiska fåran.

---